Vadstena handel firar 100år
Nostalgi-träffarna är i full rulle varje onsdag, Vadstena handel firar 100 år. Micasa har sin uteservering inhägnat, Rådhuskällaren har sin uteplats klar och snart är även Wasa restaurangen igång att sätta upp sin uteservering. Tre restauranger i den lilla lilla punkten som vi kallar centrum här i Vadstena. Det kommer bli trångt och ca 100m från "centrum" finns ytterligare två-tre restauranger.
Vadstena är redo för turist-invasion, ni är välkommna.
Vadstena är redo för turist-invasion, ni är välkommna.
Dags för en uppdatering från Stockholm!
Jisses vad länge sedan det var jag skrev ett inlägg här... 3 mars... jag antar att vardagens lunk hållit mig i en stadig järnhand och att det varit tillräckligt svårt att hinna blogga i min ordinarieblogg, men nu, ja nu kändes det som att det var dags, dags för en uppdatering.
För mycket har jue faktiskt hänt sedan sist...
Jag har bland annat dragit igång en bilträff för tjejer (alltså inga killar är välkomna!), bilträffen kommer gå av stapeln någon gång i vecka 30 eller 31 och platsen som jag valt är Vadstena Slott. Eric har varnat mig för stora turistbussar och annat gojs, men jag tar risken, om inte annat får jag okupera parkeringen utanför slottet ett dygn i förväg! ;)
Dessutom hoppas jag på att kunna få bo hos Eric under ett par dagar, men allra helst en hel vecka.. Johan och alla andra jag känner är inte lediga då, och jag vill inte gärna sitta ensam i en lägenhet under en veckas tid, det är jag alldeles för social och kontaktsökande för.
Tänkte dessutom föreslå att vi under den veckan försöker samla ihop ett gäng och ha kubb-turnering med grillafton ute vid slottet... Hur låter det?
Annat som har hänt är att jag fyllt år (blev tydligen 23 år, men var själv övertygad om att jag fyllde 22!), jag har slutat på Bilcentralen och skaffat mig något som svenska folket kallar för fritid och jag har bestämt mig för att renovera/fixa lägenheten under en vecka i sommar.
Jag vill mycket, men vågar lite - Jag 8/5 - 2008
Äntligen vår
Nu har definitivt våren kommit här, vädret är soligt och himmelen är blå (tror jag). Gatorna är sopade och man känner sig gladare och kvällarna blir bara ljusare och ljusare. Jag säger bara Hurra!
Ready or not here I come...
Ready or not here I come, you can´t hide, gonna find you and take it slowly.
Ready or not here I com, you can´t hide, gonna find you and make you want me...
Allt känns bra. Väldigt bra. Visst jag är små fattig denna månaden, men vem skulle inte vara det efter att ha cashat en bil? From nu ska jag börja njuta av livet, leva livet. Livin la Vida loca.
Börjar dessutom få ordning där hemma. Sorterar igenom mina saker, och mitt liv, allt eftersom det dyker upp. Känns skönt, för att inte säga great!
Längtar ihjäl mig efter fredag, fredag eftermiddag. Bara jag, bilen och vägen. Få glida på i mitt egna (snabba) tempo, känna hur bilen jobbar fullt ut för att ta mig framåt, neråt. Spela dunka dunka och hoppas på bra väder.
Ska bli helt underbart att få hälsa på Eric (och hjälpa honom leta efter pizza-slizern) och resten av gänget. Jag hoppas på afterwork på fredagen, en slappis förmiddag på lördagen och senare, på kvällen, vill jag bli spöad i bowling/boxning då det gäller wii och kanske något bilspel. Det vore så skönt!
*hoppas*
Väder i Vassna
Solen skiner för en gång skull i Vadstena, kan det vara dags för lite vår, värme och grönska? Vi får hoppas på det bästa.
Stockholms vanligaste SUV - Porsche Cayenne!
Det är helt otroligt. Överallt finns dom. Parkerade på gatorna. I förorten och inne i "fina" stan.
Och det är inte utan att jag börjar undra.... Har stadens befolkning gått och blivit äckligt rik, eller köper alla begagnade Porsche Cayenne på blocket.se för 350 000 kr?
Cayenne-en är enligt mig mycket mer vanlig att se i Stockholm än tex. RAV4, XC90, X3 och X5.
Skuuuummmmt...
..."eftersom han stannade så kunde jag ju inte gärna gå vidare"...
Är Stockholm verkligen så kändistätt som skvaller tidningar som EXTRA! EXTRA!, Hänt extra och Se & hör vill få det att framstå som? Är det verkligen så att det står en kändis i varje gatuhörn kring Stureplan? Att det kryllar av kändisar vart du än för din blick? Och om det nu är så, borde vi inte göra som i Hollywood? Dvs fixa en starmap, där du kan se vart alla kändisar bor (Saltsjöbaden, Lidingö, Östermalm och Djursholm), vilka restauranger dom äter sin mat och festar (Sturehof, Spy bar, Ulla Winbladth, Stures, Köket och East) och vart dom klipper sitt hår (Bobbies frisörsalong är flitigt besökt)?
Imorse då jag vandrade genom blåshålet vid Stadshagen så mötte jag en liten ihopsjunken väldigt solbränd kille, han gick liksom på ett inåtdraget sätt, rätt svårt att förklara, men händerna i vardera ficka på sin röda långa Canada goose jacka, blicken ner i backen (tur att vi inte krockade) och med en ledsam mun. Då vi precis var påväg att passera varandra (jag som vanligt inne i min ipod-värld) så möttes våra blickar och han stannade.
Eftersom han stannade så kunde jag ju inte gärna gå vidare, utan jag slet ut den ena ipod-högtalaren ur mitt ena öra och hörde en väldigt tyst röst som bröt på franska. Han frågade om en gatuadress (som jag tyvärr inte hade någon aning om). Då vi sedan gick vidare, åt ett varsitt håll så slog det mig. Jag kände igen den dystra ledsna mannen.
Det var han... vad heter han.... eeeeeh..... Olivier de Paris(?), även mer känd som det otrogna svinet (jag dömmer ingen och vet inte hur mycket av det media visade, var sant) som sårade och bedrog underbara och tokfina Caroline Gynning i Big Brother (som sändes på Kanal 5 för er som är helt bakom flötet).
Och då slog det mig, jag reagerade inte, trotts att jag i ett par sekunder stod och snackade med honom, att han skulle vara en "kändis" (om ens en B eller C-kändis). För mig var han vilken frusen vilsen stackare som helst.
Jag antar att hans dagar i rampljuset är över sedan länge (för det var länge sedan man hörde något om honom i media) och att det kanske var det som gjorde honom ledsen/besviken. Att jag, en vanlig simpel svensson, inte kände igen honom.
Vad är en kändis? Jag menar, vad kännertecknar en RIKTIG stor kändis? Antal tidningsartiklar/tidningsomslag dom prytt? Antal skandaler? Antal inbjudningar dom får? Eller det dom presterat?
Under mina snart 23 år i Stockholm tror jag inte jag sett en enda kändis (som är värdig att räknas som kändis) på Stockholms gator. För varken Linda Rosing, Olivier, Lotta-på-bråkmakargatans-storesyrra (mer eller mindre fd. grannen), Fadde mfl är kändisar i mina ögon.
Så jag är ledsen att säga det, men för er golddiggers, ni lyckosökerskor, som kommer till Stockholm i hopp om lycka, rikedom och kändisskap, ni har kommit till helt fel stad.
Imorse då jag vandrade genom blåshålet vid Stadshagen så mötte jag en liten ihopsjunken väldigt solbränd kille, han gick liksom på ett inåtdraget sätt, rätt svårt att förklara, men händerna i vardera ficka på sin röda långa Canada goose jacka, blicken ner i backen (tur att vi inte krockade) och med en ledsam mun. Då vi precis var påväg att passera varandra (jag som vanligt inne i min ipod-värld) så möttes våra blickar och han stannade.
Eftersom han stannade så kunde jag ju inte gärna gå vidare, utan jag slet ut den ena ipod-högtalaren ur mitt ena öra och hörde en väldigt tyst röst som bröt på franska. Han frågade om en gatuadress (som jag tyvärr inte hade någon aning om). Då vi sedan gick vidare, åt ett varsitt håll så slog det mig. Jag kände igen den dystra ledsna mannen.
Det var han... vad heter han.... eeeeeh..... Olivier de Paris(?), även mer känd som det otrogna svinet (jag dömmer ingen och vet inte hur mycket av det media visade, var sant) som sårade och bedrog underbara och tokfina Caroline Gynning i Big Brother (som sändes på Kanal 5 för er som är helt bakom flötet).
Och då slog det mig, jag reagerade inte, trotts att jag i ett par sekunder stod och snackade med honom, att han skulle vara en "kändis" (om ens en B eller C-kändis). För mig var han vilken frusen vilsen stackare som helst.
Jag antar att hans dagar i rampljuset är över sedan länge (för det var länge sedan man hörde något om honom i media) och att det kanske var det som gjorde honom ledsen/besviken. Att jag, en vanlig simpel svensson, inte kände igen honom.
Vad är en kändis? Jag menar, vad kännertecknar en RIKTIG stor kändis? Antal tidningsartiklar/tidningsomslag dom prytt? Antal skandaler? Antal inbjudningar dom får? Eller det dom presterat?
Under mina snart 23 år i Stockholm tror jag inte jag sett en enda kändis (som är värdig att räknas som kändis) på Stockholms gator. För varken Linda Rosing, Olivier, Lotta-på-bråkmakargatans-storesyrra (mer eller mindre fd. grannen), Fadde mfl är kändisar i mina ögon.
Så jag är ledsen att säga det, men för er golddiggers, ni lyckosökerskor, som kommer till Stockholm i hopp om lycka, rikedom och kändisskap, ni har kommit till helt fel stad.
Fint? vart?
När folk får höra vart jag bor och de vet var detta är så brukar jag ofta få samma respons. "Vadstena? det är väldigt vackert/fint där på sommaren." Min reaktion är allt så ofta ett "Är det?", men om man nu ska fundera på hur Vadstena är på sommaren, så är det nog ganska fint ändå med allt det gröna och all gammal skit. Att kunna sätta sig i parken eller vid strandpromenaden och bara ta det lugnt. Samlas ett litet gäng och grilla och göra någon aktivitet. Att vakna upp och höra livet i parken och fågelkvitter. Hmm... jag saknar sommaren...
Final countdown - 1 vecka kvar.
På fredag är det en vecka kvar och vi (jag) påbörjar the final countdown (spela gärna Europe´s låt med samma titel för extra stämning) tills jag är på resande fot, påväg söderut.
Har sedan en eller två(?) veckor tillbaka annonserat om hyrbil/lånebil, men det går väl sådär om jag ska vara helt ärlig... Och envis som jag är så vill jag inte ge upp hoppet om att någon snäll själ ska skicka iväg ett mail/sms.
Då jag i oktober 2007 tog körkort lovade jag mig själv att i största möjliga mån UNDVIKA Swebus. Inte för att det är något fel på varken Swebus som företag (eller vad vet jag om det?) eller på deras bussar, men det tar jue sådan lång tid i jämförelse med att köra bil ner. Dessutom inbillar jag mig själv (och andra) att det är bra att lägga ett par mil "på körkortet" då det är färskt, så man blir lite varm i kläderna.
Första gången jag körde bil ner till Eric och Vadstena blev det en premiär tur i Audi A6 Avant (mycket trevlig och lättkörd STORbil) som hyrdes på Statoil i Tumba, andra gången i en små (väldigt sunkig) BMW 850 som lånades av... ärsch det har ingen betydelse, hur som helst så tillhörde bilen Per Larsson Motorteknik och den tredje gången (och den sista, alltså inte sista som i sista gången jag åker dit, utan senaste gången) åkte jag i en Saab 9-3 sedan tillhörande en vän till en vän, Erik.
Packa på torsdag nästa vecka, fylla bilen med allt som ska med och sedan lämna den inne i stan, för att på fredagen, direkt efter jobbet, klockan 15, kunna sätta mig i bilen, på med solglasögonen, möta solen i söder och lyssna på System of a down´s cd. Detta förutsätter så klart att jag fixar en bil.
It´s the final countdown...
Har sedan en eller två(?) veckor tillbaka annonserat om hyrbil/lånebil, men det går väl sådär om jag ska vara helt ärlig... Och envis som jag är så vill jag inte ge upp hoppet om att någon snäll själ ska skicka iväg ett mail/sms.
Då jag i oktober 2007 tog körkort lovade jag mig själv att i största möjliga mån UNDVIKA Swebus. Inte för att det är något fel på varken Swebus som företag (eller vad vet jag om det?) eller på deras bussar, men det tar jue sådan lång tid i jämförelse med att köra bil ner. Dessutom inbillar jag mig själv (och andra) att det är bra att lägga ett par mil "på körkortet" då det är färskt, så man blir lite varm i kläderna.
Första gången jag körde bil ner till Eric och Vadstena blev det en premiär tur i Audi A6 Avant (mycket trevlig och lättkörd STORbil) som hyrdes på Statoil i Tumba, andra gången i en små (väldigt sunkig) BMW 850 som lånades av... ärsch det har ingen betydelse, hur som helst så tillhörde bilen Per Larsson Motorteknik och den tredje gången (och den sista, alltså inte sista som i sista gången jag åker dit, utan senaste gången) åkte jag i en Saab 9-3 sedan tillhörande en vän till en vän, Erik.
Packa på torsdag nästa vecka, fylla bilen med allt som ska med och sedan lämna den inne i stan, för att på fredagen, direkt efter jobbet, klockan 15, kunna sätta mig i bilen, på med solglasögonen, möta solen i söder och lyssna på System of a down´s cd. Detta förutsätter så klart att jag fixar en bil.
It´s the final countdown...
Vadstena berättar
Ja, se de stackars Stockholmsborna, där varje sekund är viktigt. Men om man nu är så stressad kanske man skulle haft disciplinen att gå iväg en sekund tidigare och skona sitt hjärta. Hur är det egentligen för oss som bor här nere i en liten håla?
Tre gånger om dagen går bussarna tätt, det är morgon, lunch och kväll. Vilket säger sig själv då dessa tider passar ihop med tider på de flesta jobb. När jag säger tätt så menar jag 30-60 minuters väntetid emellan. Här är det riktigt viktigt att hålla koll på tiden och vare ute i god tid. För vi har upptäckt att de tokarna har en förmåga att variera tiden från 5 minuter förtidigt till 10 minuter försent. Att missa en buss eller ett tåg kan verkligen förstöra all planering för resten av dagen. Missar man tiderna så får man räkna med 2 timmars väntetid inför nästa.
Jag visste aldrig om det här med rulltrappor och att det vara höger- och vänsterfil innan Anna fnissade lite åt mig och berättade... Vänsterfil för de som har bråttom, vilket fick mig att känna mig som en riktig liten pojke från landet som för första gången kom till storstaden. Här har vi inget behov av kunskaper som detta.
Så kommer ni ner hit så ta med en mp3-spelare, sitt ner i parken och NJUT. För bussen kommer inte än på ett tag.
Tre gånger om dagen går bussarna tätt, det är morgon, lunch och kväll. Vilket säger sig själv då dessa tider passar ihop med tider på de flesta jobb. När jag säger tätt så menar jag 30-60 minuters väntetid emellan. Här är det riktigt viktigt att hålla koll på tiden och vare ute i god tid. För vi har upptäckt att de tokarna har en förmåga att variera tiden från 5 minuter förtidigt till 10 minuter försent. Att missa en buss eller ett tåg kan verkligen förstöra all planering för resten av dagen. Missar man tiderna så får man räkna med 2 timmars väntetid inför nästa.
Jag visste aldrig om det här med rulltrappor och att det vara höger- och vänsterfil innan Anna fnissade lite åt mig och berättade... Vänsterfil för de som har bråttom, vilket fick mig att känna mig som en riktig liten pojke från landet som för första gången kom till storstaden. Här har vi inget behov av kunskaper som detta.
Så kommer ni ner hit så ta med en mp3-spelare, sitt ner i parken och NJUT. För bussen kommer inte än på ett tag.
What about the Stockholms syndrom?
Imorse låg jag och drog mig i sängen lite för länge (välförtjänt iofs), vilket bidrog till att jag fick turbo-borsta tänderna, sminka bara ett öga (tror du på det seriöst?) och springa hemifrån iförd nattens pyjamas (yeah right).
Då jag närmade mig t-banan (tunnelbanan för er lantisar :-P) så ser jag hur t-banan mot Skarpnäck precis åker in till perrongen och jag gör ett snabbval - springa upp för rulltrappan, putta på dom som inte flyttar på sig, kasta mig in genom t-bane dörrarna precis innan dom ska stängas, sätta mig ner på en ledig plats och flåsa och flämta likt en brunstig häst ELLER helt enkelt relaxa, inse att nope, jag kommer inte hinna med den där t-banan, men so what? det kommer jue fler.
Jag valde det sistnämnda.
Men det gjorde inte alla. Då jag står där i rulltrappan så kommer en kvinna bakom mig, den där rugby typen, hon som tror att hon äger världen. Hon skriker något i stil med "och så skyndar vi oss lite vaaa" och tacklar undan alla stackars gamla människor (dvs. folk över 30 år :-P) som är morgon trötta och faktiskt uppskattar att man kan ÅKA uppåt istället för att behöva gå (i trappan som är bredvid).
Då jag kommer upp för rulltrappan och lunkar i min dagen till ära Gym Class Heroes - Cupids Chokehold värld så ser jag henne stå där, i mitten av perrongen, muttrandes, suckandes, stönandes. Hon missade, precis som jag Skarpnäck t-banan. Och jag skulle kunna förstå denna kvinnas irritation över att omgivningen inte flyttade på sig tillräckligt snabbt (för hon hade säkert bråttom till ett viktigt möte eller till jobbet eller till vad-det-nu-kan-vara), om det inte vore för att nästa t-bana, mot Farsta Strand, ankommer om 1 minut.
1 fjuttig extra minut måste denna rugby kvinna vänta.
Och tankar som då slår mig är, är det verkligen värt det? Är det verkligen värt att stressa skiten ur sig, då man vet att man maximalt, på icke rusningstid kan få vänta 5-6 minuter tills nästa t-bana kommer? Är det verkligen värt att riskera sin hälsa, för en sådan skitsak?
Är du en rugby kvinna (man) eller är du som jag, en Gym Class Hero?
Vad hinner du göra på en minut?
Då jag närmade mig t-banan (tunnelbanan för er lantisar :-P) så ser jag hur t-banan mot Skarpnäck precis åker in till perrongen och jag gör ett snabbval - springa upp för rulltrappan, putta på dom som inte flyttar på sig, kasta mig in genom t-bane dörrarna precis innan dom ska stängas, sätta mig ner på en ledig plats och flåsa och flämta likt en brunstig häst ELLER helt enkelt relaxa, inse att nope, jag kommer inte hinna med den där t-banan, men so what? det kommer jue fler.
Jag valde det sistnämnda.
Men det gjorde inte alla. Då jag står där i rulltrappan så kommer en kvinna bakom mig, den där rugby typen, hon som tror att hon äger världen. Hon skriker något i stil med "och så skyndar vi oss lite vaaa" och tacklar undan alla stackars gamla människor (dvs. folk över 30 år :-P) som är morgon trötta och faktiskt uppskattar att man kan ÅKA uppåt istället för att behöva gå (i trappan som är bredvid).
Då jag kommer upp för rulltrappan och lunkar i min dagen till ära Gym Class Heroes - Cupids Chokehold värld så ser jag henne stå där, i mitten av perrongen, muttrandes, suckandes, stönandes. Hon missade, precis som jag Skarpnäck t-banan. Och jag skulle kunna förstå denna kvinnas irritation över att omgivningen inte flyttade på sig tillräckligt snabbt (för hon hade säkert bråttom till ett viktigt möte eller till jobbet eller till vad-det-nu-kan-vara), om det inte vore för att nästa t-bana, mot Farsta Strand, ankommer om 1 minut.
1 fjuttig extra minut måste denna rugby kvinna vänta.
Och tankar som då slår mig är, är det verkligen värt det? Är det verkligen värt att stressa skiten ur sig, då man vet att man maximalt, på icke rusningstid kan få vänta 5-6 minuter tills nästa t-bana kommer? Är det verkligen värt att riskera sin hälsa, för en sådan skitsak?
Är du en rugby kvinna (man) eller är du som jag, en Gym Class Hero?
Vad hinner du göra på en minut?
Välkommen till en ny blogg!
Konceptet ser ut att vara en gemensam blogg med lite allt möjligt som händer runt två bloggare på två olika håll. Anna i Stockholm och Eric i Vadstena.
För tillfället har klockan passerat midnatt och högtalarna spelar hög musik. (Bl a. Trevor Hall - Other ways & The Who - Baba O'reily) Det är lugnt och alla sover, perfekta förhållande för att vara lite kreativ och leka med photoshop, men inget har jag att "leka" med!
Jag är säker på att jag skulle göra något den här onsdagen...
